Ett syskon eller arbetslöshet ska inte begränsa barns tid i förskolan

I en insändare i NSD den 18 januari ifrågasätter en pensionerad förskollärare varför Liberalerna i Luleå vill att barn ska få mer tid i förskolan. Insändaren ger bilden av att förslaget handlar om vuxnas behov snarare än barns. Det är en förenkling. Vårt förslag utgår i stället från barnets vardag och från det som faktiskt går förlorat när tiden i förskolan begränsas kraftigt.

När tiden i förskolan begränsas kraftigt blir skillnaderna stora. Vissa barn har längre tid i förskolan, andra bara 15 timmar. Det säger sig självklart att allt inte ryms på halva tiden. Förskolan är inte uppdelad i korta pass där allt börjar om varje dag. Mycket byggs upp över tid.

Lekar fortsätter från dag till dag. Projekt pågår hela veckor. Relationer formas i vardagen. Barn som är där kortare tid missar delar av detta. Inte för att någon vill det, utan för att de inte är på plats när det händer.

Tänk om vi skulle resonera på samma sätt i grundskolan. Att vissa barn bara skulle vara med i undervisningen några dagar i veckan, beroende på omständigheter runt omkring dem. Att de skulle komma in mitt i arbetet och förväntas hänga med ändå. Det hade inte setts som rimligt.

Förskolan är visserligen frivillig, men verksamheten fungerar på samma sätt. Lärande, lek och gemenskap byggs upp över tid. När barn är där olika mycket får de inte samma möjlighet att vara en del av helheten.

I dag är förskolan mer än barnpassning. Det är utbildning. Lärande sker hela tiden. I samtal vid lunchbordet, i leken ute på gården och i gemensamma projekt som växer fram steg för steg. När ett barn bara är i förskolan 15 timmar i veckan missar det delar av den utbildningen. Det går inte alltid att ta igen i efterhand, även om personalen gör sitt bästa.

För många barn är förskolan också den plats där språket tar fart och där man för första gången blir en del av ett större sammanhang. Här lär man sig svenska i vardagen, hur man leker med andra och hur det fungerar i en grupp. När tiden i förskolan begränsas minskar också den möjligheten. Det påverkar integrationen redan i tidig ålder.

Barns tid i förskolan påverkas dessutom av sådant de själva inte har valt. När omständigheter runt barnet förändras, till exempel vid arbetslöshet, studier eller när familjen förändras, minskar ofta tiden i förskolan. Det är barnet som får konsekvenserna, trots att barnet inte haft något inflytande över situationen.

Vi menar därför att alla barn bör ha rätt till minst 30 timmar i förskolan. Inte som ett tvång, utan som en möjlighet. En gemensam grund som ger barn mer lika förutsättningar att ta del av verksamheten.

När barns tid begränsas på det här sättet är det heller inte ett pedagogiskt val. Att 15 timmar blivit norm i många kommuner, även i Luleå, handlar i grunden om ekonomi. Det är en besparingslösning, inte ett beslut som utgår från barns behov.

Skillnaderna mellan kommuner är stora. I dag avgör bostadsorten hur mycket förskola ett barn får ta del av. Det skapar ojämlika villkor tidigt i livet.

Samtidigt vet vi att det föds färre barn framöver. Vår slutsats är inte att säga upp personal eller stänga förskolor. Tvärtom ser vi en möjlighet att stärka förskolan och ge barn mer tid i en verksamhet som redan finns.

Förslaget handlar inte om att värdera hur familjer lever sina liv. Det handlar om barn. Om deras rätt till tid, sammanhang, språk och lärande. Och om att ta barns utveckling på allvar redan från början.

Thomas Söderström (L)
Gruppledare Liberalerna Luleå

Fredrik Hjälte (L)
Ledamot barn och utbildningsnämnden Luleå